När skaren mäts av döda strån
drömmer vi om vår räddning

språket vilar då
under en presenning
i vinternatten
men
jag är inte svaret
på dina frågor

i en längtan efter frihet
och
kärlek
och
ett sätt att andas
utan skuld
skaver våra själar
mot ett landskap
såsom en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid

sen plötsligt en dag
allting brinner
du och jag
tar ett skutt mot varann