Storsonen ringde igår.

Ja. Han har flyttat från Gröndal. Hans tattargener står inte ut för länge på samma plats. Eller har han någon plats?

-Kan du komma ner till porten. Jag har något jag vill visa. Som du kan få om du vill.

Jag går ner till porten. Där står han. Vacker som en tavla. Klok som en grekisk gud.

Under armen har han en hoprullad matta.

-Ja. Här är en matta jag inte vill ha. Tänkte du ville ha den. Du kanske kan förtrolla den? Så som du gör med allt morsan. Flinade han.

-Fransarna är lite bortnötta. Men det gör väl ingenting. Den är vacker morsan! Den är som du. Lite sliten i fransarna.

-Tack! Säger lycklig jag. Kysser honom länge på kinden. ÅÅÅÅ, han är så ljuvlig! Lucktar så gott.



-Har brottom nu. Ska skruva på hojen. Hörs.


Jag går upp för trapporna. Rullar ut den röda persiska mattan.

Eller är den från IKEA? Iochförsig. Vafan spelar det för roll.

Stamtavla medföljde icke. Den passar här hos mig och mina bastarder.

Jag har lagt min första besvärjelse över den.

Och framåt kvällen.

Skall jag få den att sväva.