bara en evighet härifrån...

samtidigt endast ett ögonblick

nära men dolt
av min blinda fläck

fokuserar blicken
på asfalten

på mina blivande fotspår

en vit vägg
en svart prick

bakom ett hörn

jag hör det prassla
tassa omkring
i smyg
blyg
eller kanske lömsk
slug

jag vet inte varför
jag verkar skrämma bort det

men bara en liten bit
håller sig gömd

en evighet bort
ett ögonblick

det liknar Eden
men är nog bara friheten

eller ångest
tvånget

dom ser nästan likadana ut
på ytan
alla fyra

men den vämjeliga doften
av spya
avslöjar den

samtidigt som den lockar mig
in
bakom sin
dimridå

den leker med mig

kurragömma
jag är haan
räknar till tusen
men blind och lam
och dövstum
som jag är

har jag ingen chans
att hitta det

osynligt
ännu

som en minimal
sticka under nageln

inga vapen att hota med
ingen medicin för att lindra
den molande värken

det blåser isande kalla vindar
en kofta för att hålla värmen
och några klunkar konjak

ögonblick och evigheter

ljusår bort
men samtidigt bara tre meter

den leker med mig
jävlas

och vad har jag att sätta emot?
en dåraktig idiot
i underläge

benägen till vad som helst

skriker ur förtvivlan
'Kom och ta mig då!'

jag förnimmer dess närvaro
men aldrig mer
än just så

en evighet bort
men samtidigt endast



ett ögonblick