Jag var så ung då. Livets skörhet levde inte i min värld. När du plötsligt gick bort Pappa så visste jag inte bättre än att blunda hårt. Den rädsla som intog mitt

hjärta var inte min vän. Den skrämde mig och jag fortsatte blunda och hålla andan. Men DU var inte bortglömd Jag ville hålla dig levande. Jag ville bara glömma bort att du inte fanns längre. Jag fortsatte att blunda tills rädslan lämnade mig ifred. I ensamhet ville jag sakna dig