Den målade svärtande hjärtan av sorg
sjuder under skinnet likt den grövsta gren som brister,
av vemod sjunker ner till frusna höstsjöars bottnar.
Där dansar tanken naken till kattuggleskri,
förd och följd av vittran.

Vild och fri
som tanken så sig bör,
- Sprungen ur en tidig födsel
men ack för sent avliden