\'Drömde om ditt kliv
Ditt höga stolta innerkliv
Och hur dina kotor
fanns till för varandra igen
när du sträckte dig upp till dig själv
och din himmel


Drömde om din blick
Så mycket ansvar den tog
för det därinne
för allt intill


Drömde om det

slutet.
Det ingen borde vilja.
Så hopplöst nära hältan, krånglet och rengjorda lögner.
Fernissan.
Det överfyllda tomma.


Slutet.
Drömde bort det
en stund.


För blåslagna själars skull.
För dig. Dina Du.
För nya färger.
För mina drömmar om något
som kom till sin rätt.
Om något lätt.
Ett eget kliv.


I älskade människors namn.
För kotor på rad
och sekunder att leva


Vaknar mitt i någonting
I gåvor, ljus och eldade löv
längst upp i kronorna
I doften av kaffe
Vaknar i det enda
Mitt eget klivs okända
Min tacksamhet och tillkomst

Och hur det aldrig gick att blunda
När splittret tog ditt steg i besittning

Och allt det strödda

som ännu mera du
blev hängande kvar i

luften