Det fanns något bekant alls över allt detta gråa.
Två öron med ådror i. Som diken jag följde.
Sen började det röra sig och värmen gick
med jordsäkra kliv mot höjden.
För precis varje steg drogs den salta fukten
upp genom mina ögon.
Först när jag tittade upp ur tårarna såg jag månarna.
Jag log. Och vi gick dit i storhet.