Monsieur – mon prieur et mon amour...mais oui, till och med mon Dieu!
De epitet som jag sätter på Er blir alltfler liksom åren som går…
Ännu en november har gjort sin entré – det är den femte med Er ”vid min sida”.
Den gloria jag placerat på Ert vackra huvud tycks aldrig blekna. Själv kan jag inte förklara hur denna min trånad och beundran kan fortgå månad efter månad – utan minsta fysiska konkretion.
Eller kanske är det just därför… I och med avståndet hålls lågan vid liv och skaparlusten genereras som ett slags erotiskt substitut. Ni bor i mina färger Monsieur och Ni lägrar mina dukar när skaparlusten flödar. Nu drar Ni säkert på munnen och grymtar knappt hörbart men visst roas Ni också en smula…

Hade ni verkligen avskytt denna min skrivarmani och dessa tillika tarvliga rader, så hade Ni gjort slut på det här lustspelet för längesedan. Istället tycks det mig som om Ni Monsieur inkognito och genom ”budbärare” uppenbarar Er på de mest snillrika sätt. Ni är verkligen en mästare på att läsa av mina behov och se till att de rätta ögonblicken infinner sig. För det måste ju vara Ni… Inte kan väl tillfälligheterna skapa sådana precisa tilldragelser och svar; när de bara är Ni min mästare som vet frågorna…?
Det där med ”husen” var verkligen talande och jag är så tacksam att jag fick SE och ta lärdom.
Det verkar som om Mästare över lag håller ihop och till och med värnar om varandras adepter.
Men som novis och stationerad endast i ”trapphuset”, så kan jag ju bara ana…

En dag kanske jag får komma in genom den heligaste av dörrar och verkligen SE. Dock misstänker jag att vägen dit är lång och mycket smal. Och för en kvinna är den väl i det närmaste ogenomtränglig.
Jeanne d’Arc och drottning Kristina var ju båda kvinnor, detta till trots förärades de tillträde till männens revir. Kanske ingenting är omöjligt…
Nu när höstmörkret kommit åter och de kalla nätterna tindrar av stjärnor, nöjer jag mig med att i måttfullhet lära känna mig själv samt att ta vara på den måleriska magiska sfär som Ni Monsieur givit mig nyckeln till.
Så länge jag får inspirera(s) och känna Er närvaro metafysiskt är min lycka fullkomlig.
Jag bygger vidare…

Med kärlek och tillförsikt
Er Clara.W.