Denna natten. Ja ty allt sker då.

BRANN PARIS!

Och jag säger dig. För första gången va jag rädd!

Rädd att vår kärlek skulle briinna upp!


Kastas in i pojkarnas ödelagda liv. De invandrades nedbrunna stoft.


Och där satt han. I en hästbuss fylld av rasister, och hästar.


Han va endå bara 13 år.Den lilla hästskötaren från Svergie.


Han som bott i det kyliga tornrummet på Grosbois.


Mitt barn!


De rundade Normandie. Och tog sig helskinnande hem till modersfamnen.


Men fyfan att jag va rädd!



Men nu ligger han djupt i sin moders armar.


Den lilla tattarungen.

Som lever för sin Kentaur.

Och älskar sitt liv.