Vad vacker du är när du sover, blundar och andas så tyst och lätt att ett fallande löv skulle låta högre.
Vad du är fin när håret är rufsigt och solen lyser så den skapar skuggor på ditt ansikte.
Jag lägger mig bredvid och ser på ditt ansikte, rör din kind, försöker andas med i dina andetag. De är så lugna...
Jag undrar vad du tänker? Jag vänder mig på rygg och ser upp i taket. Ser sprickorna som jag är van att se, följer dem med blicken. sakta...
Allt som hörs är dina andetag.Solen Lyser in i rummet, Skapar skuggor i taket, på sprickorna och får ditt ansikte att skifta i färger.

Vad vacker du är, där du sover. Jag rör ditt hår med mina svala fingrar. Du märker det inte. Tack för att du finns. Tack för att du får sprickorna att se mindre ut än dom någonsin varit.
Jag tar din hand i min. Du vaknar, öppnar ögonen.
Jag ler och du ler mot mig.
-Godmorgon, säger du. Vad vacker du är...