Jag vänder mig om
försiktigt en gång till
fortfarande ingen som står
kvar på perrongen
och väntar på enbart mig

Ett x2000 fullt av kärlek
avgår i samma sekund
som jag börjar gå hemåt
novembers första snöfall
gör mig sälllskap och
allt känns kusligt igen

Jag möter en svag blick
hon sparkar rastlöst hårt
dom sista gula höstlöven
i väntan på sin vinter och deppresion

hon kunde lika gärna varit jag