Dagen efter

Jag kan bara känna tomhet och en fruktansvärd sorg. Jag är tillbaka på ruta 1 eller snarare rutan som inte ens finns. Ett stort hål som snart öppnar sig och slukar min kropp och själ. Oförstående människor, ovetandes och som ett vattenavstötande material rinner mina ord och böner av ner till avgrunden..

Tankarna är suddiga och det jag nyss ätit skulle jag velat spy upp. Matlusten har avtagit och muntorrheten är ett faktum. Måste få i mig lite vatten. Koppla av och njuta av ett glas vin hade varit önskvärt men inte ens det lockar eller smakar gott längre. När jag tänker på allt som sades i går så är man definitivt i en situation som inte är som alla andras. Jag känner mig udda men inte unik.

Vad tänker folk egentligen.. men vad spelar det för roll nu. Igen kan komma sen och säga att jag inte gjort något, att jag inte har försökt. Jag har min rygg fri oavsett om det mest tragiska kan inträffa eller om jag hinner dö innan allt är över. Allt som jag har gjort och allt som jag gör kanske är för gäves. Min kamp "för" och inte "emot" kämpar jag med så länge jag orkar. När allt är klart och jag fortfarande är kvar på samma plats, då kanske vi kan ta ett snack du och jag.. Öga mot öga, tand för tand..