gropen
jag får stå till svars flygvärdinnans samlade samlag brinner i min grop jag skyfflar med rostig spade bjuder in barnen för att lära dem titta bort se här se hitåt men inte ända in
det visslar i konstruktionen jag går över bron påkörda djur ligger i din säng rester av lycka flygvärdinnans leende är falskt och vackert där nere i gropen en orolig eld jag ser in i hennes ögon hon flyttar på sig jag ser in i en tom lägenhet jag går in där stod soffan bordet och där travades poeternas böcker visst gör det ont när blommor vissnar sedan det ekar här jag står i köket jag borde dra ut spisen något finns troligen bakom jag går in i nästa rum
flygvärdinnan är högt där uppe i sitt äggskal spricker hon det är sminket som gör henne och kroppen och hur hon är rädd för behåring och sanning
parketten är blank och repig som ett ansikte under taket svävar vit färg och något är på väg ett bandage av höst flyger från trädet eken är femhundra år rotsystemet håller fast generationer av döda
i gropen brinner inget längre det är för fuktigt flygvärdinnan är stulen tjyvar värmer sina händer nagelbanden lyser över höjda straffskalor jag skyfflar jorden tillbaka utplånar gropen
lövhögen föräldrahemmet allt är nedbrytbart mobiltelefonen finjusterar jag är framme om en kvart.
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 1370 gånger och applåderad av 38 personer Publicerad 2009-11-09 21:28
|
Nästa text
Föregående Christer Eriksson
Senast publicerade
fågeldikterna plan b dödsorsaker system pulver usama obama kropparna runt anläggningen församlingshem Se alla |