Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

gropen

 


jag får stå till svars


flygvärdinnans samlade samlag


brinner i min grop


jag skyfflar med rostig spade


bjuder in barnen


för att lära dem titta bort


se här


se hitåt


men inte ända in


 


det visslar i konstruktionen


jag går över bron


påkörda djur ligger i din säng


rester av lycka


flygvärdinnans leende är falskt och vackert


där nere i gropen


en orolig eld


jag ser in i hennes ögon


hon flyttar på sig


jag ser in i en tom lägenhet


jag går in


där stod soffan


bordet och där travades poeternas böcker


visst gör det ont när blommor vissnar


sedan


det ekar här


jag står i köket


jag borde dra ut spisen


något finns troligen bakom


jag går in i nästa rum


 


flygvärdinnan är högt där uppe


i sitt äggskal


spricker hon


det är sminket som gör henne


och kroppen och hur hon


är rädd för behåring och


sanning


 


parketten är blank och repig


som ett ansikte


under taket svävar vit färg


och något är på väg


ett bandage av höst


flyger från trädet


eken är femhundra år


rotsystemet håller fast


generationer av döda


 


i gropen


brinner inget längre


det är för fuktigt


flygvärdinnan är stulen


tjyvar värmer sina händer


nagelbanden lyser


över höjda straffskalor


jag skyfflar jorden tillbaka


utplånar gropen


 


lövhögen


föräldrahemmet


allt är nedbrytbart


mobiltelefonen finjusterar


jag är framme om en kvart.




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1373 gånger och applåderad av 38 personer
Publicerad 2009-11-09 21:28



Bookmark and Share


  Cosmic Johanna
En spännade betraktelse och ordformula här.

Har själv också reflekterat mycket över släktet flygvärdinnor under mina resor.

Gropen som titel känns kalas till denna poetiska resa,

tack

och

Applåder.
2009-11-14

  Lennart Bång
"och hur hon är rädd för behåring och sanning"

är min favoritrad i en rakt igenom stark dikt av en grym poet
2009-11-12

    resilient
"lövhögen
föräldrahemmet
allt är nedbrytbart
mobiltelefonen finjusterar
jag är framme om en kvart."



Fy fan vad sorgligt. Den där flygvärdinnan lägger ut dimridåer för mig hela vägen. Märker inte att det gör ont förrän det gör - ont.
2009-11-11

  stenen/ Yv Ericsson
Uppgivenhet känner man. utplånar gropen. sätter sig i magen..
2009-11-11

  Christer Eriksson
Hej,

”blodet men jag vet inte längre”, med det svårmodiga ansikte som bara riktiga poeter har, den där lidande sorten. Jag känner dig inte och har aldrig varit i kontakt med dig men nu när jag skulle tacka för din kommentar så har du blockerat mig. Vilket är helt ok men ändå lite märkligt då du ändå la några sekunder på mig och skrev vad min text betydde för dig, vilket ju för sig var ingenting. Det känns som om du är konflikträdd eller alternativt så blockar du mig för att vara säker på att slippa läsa mina texter i framtiden, för det är väl så det fungerar nu, om du blockar mig så blir den väl per automatik åt båda håll. Ha en bra dag, (om du ser detta).

Mvh. Che.
2009-11-11

  dead_prez
kändes fullständigt meningslös
2009-11-11

  D S
det visslar i konstruktionen

jag går över bron

påkörda djur ligger i din säng

rester av lycka

dessa rader letade sig in


resten rann av

Ha de gott. / d.sommer
2009-11-10

  Bjarne Nordbö
Tack. Din text behövs. Idag, i morgon och igår.
2009-11-10

  Carola Zettergren
En minst sagt melankolisk resa genom ett minnenas universum... just då, just nu är det trots alltid ändå. Fantastiskt skrivet med rasande snygga formuleringar och en stadig penna! Applåder hur många som helst!
2009-11-10

    Melona
jag tror jag fastnar här; vid dessa rader:

"parketten är blank och repig

som ett ansikte

under taket svävar vit färg

och något är på väg

ett bandage av höst

flyger från trädet

eken är femhundra år

rotsystemet håller fast

generationer av döda"

ska sova med dessa bilder
och grunna ett slag,

gropen - gripen!
2009-11-09

  Anna Frölander
Det här ser riktigt fint ut. Samlat. Den rinner framåt så snyggt din dikt och alla bilder du målar upp känns ihärdigt pockande på uppmärksamhet, det går inte att lämnas oberörd. Jag tänker på allt som gått förlorat, om det så handlar om en dröm, ideal, morföräldrar eller kärleken. Små sår som de flesta går omkring och bär på, genom livet. Gropen är en mycket stark symbol, så också bilden av flygvärdinnan. Där hos henne finns, om jag generaliserar, både pojk- och flickdrömmen, fast på olika sätt.
Det är så ofta ett pusslande med ett gäng lösa delar, allt man gör, tar sig för och så läser jag dig och saker faller liksom på plats. Jag både ser och känner, förfasas och förundras. C, du är så jävla mycket på gång nu.
2009-11-09

  Ulf Lagerholm
detta är inget annat än en fullkomligt extraordinär text, jag ber vördnadsfullt om att få återkomma till denna gnistrande pärla, brevbärarsysslan väntar, klockfan börjar skrälla 04.15

extraordinärt va det
jag lyfter min keps
2009-11-09

  Betlehemsstjärnan VIP
Oerhört starkt....jäklar oxå.../B
2009-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson