såg du porten till friheten.

Avtalet var redan skrivet tillslutet och förseglat med finaste sigill.
Sådan där röd lack som man sätter på juklapparna. Så luktar den i hela huset och sprider stämning. Egentligen lucktar den rätt illa. Själva stämpeln va rättså enkel. Ett hjärta av sten.

Och det va väl typiskt mig. Och varför ska jag få bestämma hela tiden. Får genast införskaffa en stämpel i form av en revolver. Skulle du nog gilla bättre.

Annars kan man ju tillstå att det är dumdristigt och rent farligt för den egna hälsan att skjuta i sten. Om kulan rickoscherar (ja det är ett svårt ord att stava till vet inte riktigt hur det gick) oj höll på att skriva ett kommatecken men det får bli punkt istället.

Nåja tillbaka till historian. Om hur man upprättar ett avtal. Och vad straffet blir om man inte följer avtalet. Då måste man ju tillsätta domare och jury. Och det låter som en kostsam historia.

Istället gjorde vi så. Ett avtal som inte går att bryta. Därför att avtalsmakarna givit ed på att ingenting är förbjudet och ingenting tillåtet. Det låter väl enkelt. Och nu kan man ju ställa sig frågan varför ett avtal överhuvudtaget va nödvändigt.

Det finns ett svar på det ochså. Nämligen att de inblandade ingått en pakt. Och vad en pakt innebär veti fan.