Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du kunde aldrig älska mig som han gör

med musiken i öronen hör jag inte vad du säger
när vi träffas på torget bland hundra andra själar
du rörde på läpparna utan att åstadkomma ljud
inför mina ögon var du en levande fisk på land
det var komiskt att se dig sådär
och komiskt att du trodde jag brydde mig om vad du sade

när himlen blev ledsen och solen gick i moln
tog du din packning
(all denna dåliga energi du bär på!)
och gick hemåt i rusket som jag älskade
men inte du

och vi var så olika vi två
som katt och hund eller tango och vals
du var tråkig och jag var passionerad
du var realistisk och jag var en obotlig drömmare
du trodde på verkligheten som jag hatade
och du flydde från regnet som jag omfamnade

nu kunde jag inte se dig mera
du hade flytt ifrån regnet
och jag stod kvar på torget med blött hår och blöta kläder
då han kom fram till mig och bad mig om förlåtelse
och jag förstod att jag hade tur som hittat någon som han
och jag var glad över att han inte var som du




Fri vers av anapanda
Läst 196 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-11-07 17:14



Bookmark and Share


  jacqueline
Härliga liknelser i den här dikten: "och vi var så olika vi två
som katt och hund eller tango och vals, du var tråkig och jag var passionerad". Fint komponerat!
2009-11-07

  Rosadelores
Vackert!
2009-11-07
  > Nästa text
< Föregående

anapanda
anapanda