Först upptäcks den döda kroppen av en gam. Den flyger till kroppen.

Gamar kollar noga varandra och snart anländer den ena efter den andra. Nu är nästan alla gamar i trakten i full färd.
Man konkurrerar om de bästa bitarna av liket. Största bitens besittare får avundsjuka blickar på sig.

Hyenorna anländer och försöker köra undan de stora asätande fåglarna. Det gäller att komma närmast liket. Hitta bästa platsen. Hedersplatsen med mycket kött på benen.
Det hela liknar en tävling.

Snart är skelettet tomt på godbitar.

Efter någon tid finns inte något kvar.
Gamar och hyenor lämnar dödsplatsen öde.

Gamen sätter sig. Avvaktar nästa fynd.
Allt återgår till det normala.

Högen av torra ben vittrar sakta bort.
I tysthet.

~

Jag sätter min frihet att uttrycka mej högre än
vad som här anses vara 'god smak'.
Visst har jag läst texter som jag tycker är riktigt smaklösa.
Men det är min smak.
Jag vet att döden är ett känsligt ämne.
Min text är allvarligt menad.
Och att den väcker känslor är meningen.
Och så kanske kan befria en del fjättrade tankar.

Vad jag inte gillar, det är vår oförmåga att visa varandra uppskattning medans vi lever.
Det är ju endast då man kan bli glad, uppmuntrad av att höra vackra ord.
Vad än man säger, så när nån är död
är det liksom försent.