Tystnaden expanderade nog från huvudet

sedan dess, varje dag, kommer döden till mig
ett par sekunder

kroppen trycker mot marken

i en bild av min barndom och känslan som
tiden lämnat i den

hon är en mycket vacker kvinna
i tunnels dunkel

sedan skiftar ansiktet, håliga ögon
sjunker ner i ett kranium

rykande skorstenar, nattens alla öde hus

alla människor till bildens ytterkant
jag trycker, jag vet

kraftlös, bedövad, med "Varje dag så värdefull"

en psalm bottnar,

och aldrig kommer livet riktigt till mig,

hon är en kvinna, en mycket vacker kvinna
helt ensam, med den väldiga natten över sig

och min hand förblir tätt utmed min kropp