Jag dricker, drunknar i min hud

och hur jag minns
allvaret och skönheten
i sångerna från min ungdom

helt senare verkade de triviala,
i arenaljuset av en kväll med Bruce
eller Dylan fanns
kärnan verkligen i min knutna hand

men hur jag sedan ännu inte slitit mig från
Rimbaud

och tytt mig till Jazzen
denna gång endast med den försiktiga tron om att sedan är det

bara Wagner kvar
innan jag lämnar sångerna

till det triviala

och begär det som är mig närmare
jorden -

de gröna löven, slukas som
en näve vinbär

min hud, kinden har inte lyssnat
på sångerna i ögonblicket jag