Jag träffade en man på sjukhuset som var gammal och grå och imorgon skulle han dö men just för idag levde han och berättade om sina dikter för mig och om alla hemskheter han råkat ut för och jag tänkte att livet är hårt och sedan dör man men han sade att jag var en alldeles för fin person och blev glad när jag sade att jag också kan vara elak ibland

i korridoren träffade jag en kvinna som glömt bort vem hon var och vad hon gjorde och som ständigt ville veta när maten serverades än fast klockan bara var nio på morgonen och jag tänkte att livet är hårt och sedan dör man men hon var trevlig och snäll och ville ju bara ha mat men innan lunchen serverats hade hon fått åka med taxin hem

på 87an låg en trevlig man, vi kan kalla honom Alfons, och han skulle få fara hem idag men ville stanna kvar
ni är ju så trevliga här
sade han och ville att jag skulle hjälpa honom duscha för han var en kvinnoälskare och jag brukade möta honom i korridoren och fråga om han förföljde mig och han frågade bara om jag hade något emot det
vi skrattade och jag kom på att jag aldrig kommer få träffa honom igen och tänkte att livet är hårt och sedan dör man
Hör du mig Alfons? Livet är hårt och sedan dör man

i matsalen satt en grå liten tant och tittade på ett gammalt program på SVT och jag satte mig ned bredvid henne och pratade ett tag och jag fick veta hennes livshistoria, allt om hur hon varit i Kanada, England och resten av världen och hon hade spelat gitarr tills hennes fingrar blivit böjda och jag tänkte att livet är hårt och sedan dör man
och hon sade att livet är hårt och sedan dör man
men man ska leva var dag som om det är ens sista
och jag kommer aldrig glömma hennes ord om att jag ska vara den jag är och inte någon annan

det ryms många personligheter under ett sjukhustak och jag får träffa dem varje dag och sedan när dom måste lämna oss för att leva igen tänker jag


livet har en mening och sedan dör man