Jag sitter högst makligt och grubblar i parken
och bladen de virvla så planlöst på marken
och Noak han vrenskas med djuren i arken
och Pelle han svettas med köttet i charken

Säg vad blir då av detta med öden så skilda
en moster gick amok, hon hette visst Hilda
och fläktar så ljumma, och kyssar helt milda
och famntag i mörkret så våta och vilda

Vad blir det av hösten vad skänker oss ljus
när drömmarna flyga och känsla blir grus
blott ansiktens skörhet och minnenas brus
jag vandrar då hemåt, till skörlevnads hus

Där vimlas och bråkas om ett och ett annat
ett himla hallå om nåt ur som har stannat
allt är här så fullkomligt fly förbannat
nån slinka på datorn här nyss hava scannat


Ljus i mitt hus ! jag förgäves hörs skrika
natten för dagen ju snart skola vika
och Agda och Emil i mörkret syns fika
i vällustens yrsel de flinkt sig berika

Vad blir det av allt när det är så här
min darling strax i nån annan blir kär
och var hon ej här så var hon ju där
och av detta jag absolut ingenting lär.