Det är det vedervärdigaste, det här är nog det värsta...
- Jaså? Du behagar sträcka på benen en smula...hmm..jag drömde att du var död häromnatten.Det var ingen plågsam dröm.
- Hej Eskil! Så du ser ut! Först kände jag inte igen dig...men bitterhete i din röst är ju ej att ta miste på - hur är det med dig min käre vän? Allt förlåtet? Allt glömt, ja låt det vara så nu...
- Hö! Jo det kan du tro! Jag kan anförtro dig att vetskapen om att du snart ska dö, inger mig det största hopp! Och jag förutsätter då att denna död ska äga rum med ett visst mått av plågor, både andliga och lekamliga....
- Usch, så du säger.Hmm..hade inte vi det bra en gång i tiden, och visst älskade du mig Eskil lille.....inte vara sur och bitter, det vinner ingen på.Jag har förlåtit allt, all otrohet alla sena ensamma nätter, jag har försakat, me jag tillåter mig att dra ett streck över alltsamman; låtsas som det bara fanns ljus och värme...
- Fy fan! Det var det värsta jag har hört.Inbillar du dig att jag ska se med nya ögon plötsligt...att att allting liksom inte har hänt.Jag tänker inte dra upp allt de där igen.Jag har kärlkramp....tänker inte bli sjuk igen, har du hört något nytt från barnen...nej naturligtvis inte.Jag vill inte höra förresten, förvinn härifrån jag bliva sjuk av att blott se din anskrämliga hiskelighet....!
- Jamen.....du är ju sjuk.du är ju redan sjuk, allt du säger tyder på det.Jaa...vänta dig ingen medkänsla.Har du ringt våra barn en gång det senaste 10 åren?
- Mer än du kan ana.Jag har daglig kontakt med dem.
- Eskil du ljuger så dåligt. därför har folk slutat lyssna.Och du har ljugit i barnen en massa strunt om mig.....oh, du är nog den vidrigaste man jag träffat! förlåt mig men det är sant!
- Haha...
- Hela din samlade bitterhet står som en tung illaluktande stank omkring dig du är numera en relik, ett borttappat avskum som ingen vill se....usch Eskil.Fy.
- Jo livet tynger oss samtliga jag äger ej förmåga att se klart i detta, men förmodligen var vi oskyldiga från början....hmm..det onda slog rot i oss, jaa värre med dig förstås kära Elin, men vi kanske kan sammanfatta det hela med att vi har råkat ut för ett illasinnat öde, som hela tiden lagt krokben för oss. O, du voro ju en så vacker ung kvinna Elin, jag blev naturligtvis betagen, minns du när......nej.Jag tar inte i det där.Det är slut, lika bra att inse det, ditt prat om ljus och värme ekar tomt denna höstkväll- så förlåt mig då!
- Ja, jag förlåter dig, bara jag slipper se dig och höra din röst.
- Försvinn då käring! Eländiga kona! När jag fick se dig här i mörkret var det som jag såg ett spöke, jag blev livrädd ärligt talat, och trodde jag var på den andra sidan......men så när du uppenbarade dig i allt ditt ynkliga falska sken....kände jag ändå en viss jämvikt i själen.Det var på riktigt det hela, och kunde därmed förkastas.Kom inte med ditt trams om ljus och värme när du redan är i avgrundens djupaste föfall!
- Så du talar käre Eskil.Nu känner jag verklige inte igen dig.Var är den där milt förlåtande rösten som var så behaglig att lyssna på.....vart tog den vägen?
- Åhh...den släckte du ner för länge sedan. Jag slutade tala till sist för ingen lyssnade på mig....
- Åhh......stackars Eskil.Har du sökt någon professionell hjälp mot de här anfallen?
- Nej, för min motståndare kvävde alla försök till frihet! Men nu ser jag klart, och att ditt straff blir hårt det råda ej tvivel om! Men farväl! Begagna din tid till självkritik och bot!
- Jaa....farväl då Eskil. Tack för alla älskvärdheter och artigheter, du kan säkert hitta på mera sånt.Tills vi ses nästa gång.
- Jaa......ska försöka tänka ut nåt....lämpligt.