Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är mitt bottenlösa hål och när slutar jag falla?

Med grå-bruna ögon förhäxar du mig och får mig att falla
för dig
och jag faller djupare och djupare men jag känner dig inte
och du är inte här imorgon men jag stannar kvar
för vad ska jag annars göra?
rymma ned till Stockholm, kasta mig i dina armar och förvänta mig att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar?
jag tror inte längre på sagor men jag hoppas du är verklig och verkligheten vågar jag tro på

om du vill ha mig så får du ta mig
men du ska veta ett par saker
jag är inte som dom andra, jag är barnslig och nördig och säger alltid fel saker och jag har vissa dagar då jag inte tar mig upp ur sängen utan ringer och sjukanmäler mig från livet och vill inte vara med längre och då måste du finnas här för mig och ta hand om mig
om du vill ha mig så får du ta mig
men förstå att jag är komplicerad

här sitter jag och faktiskt tror att allt kommer gå bra och att det kommer vara en verklig saga och att önskningar kan slå in men innerst inne vet jag att du kanske säger nej men vad har jag att förlora?
du är en i mängden för mig
så som jag är en i mängden för dig
och jag kan inte förlora dig för
du är inte min
så jag säger
vi kör på det här och jag intalar mig själv
det kan bli bra nu
allt kan bli bra nu

så om jag ringer dig imorgon och du svarar och jag frågar, vad säger du då?
jag inser nu att du var en i mängden för mig till det ögonblick då jag drunknade i dina grå-bruna ögon
du förhäxade mig och du fick mig att falla
för dig




Fri vers av anapanda
Läst 290 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-11 21:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anapanda
anapanda