Det finns alltid vägar ut bara man ser dörren

Jag drog ett andetag tog ett steg ut i verkligheten

Hörde stoj och stim från glada ungdomar

De glada skratten ekade mot väggen

innan det klingade bort i en ensamhet

Men innan skrattet for iväg sög jag in det i mitt innersta väsen

och gladdes åt ljudet

Det är väl så med ensamhet att man får suga in allt

för att se det sköna under ytan

Får inte ge upp trots det faller ner ångest i maggropen

Ser framåt och ler mot dem jag möter