Vägar ut

Det finns alltid vägar ut bara man ser dörren

Jag drog ett andetag tog ett steg ut i verkligheten

Hörde stoj och stim från människor
de glada skratten ekade mot väggen
innan det klingade bort i ensamhet

Men innan skrattet for iväg sög jag in det i mitt innersta väsen och gladdes åt ljudet

Det är väl så med ensamhet att man får försöka impregnera allt som är levande i själen för att se det sköna under ytan

Jag ger inte upp trots det faller ner ångest i maggropen

Ser framåt och ler mot dem jag möter
???????
Ways out

There are always ways out as long as you see the door

I took a breath and took a step out into reality

I heard the noise from a crowd of people
the happy laughter echoed against the wall
before it faded away into solitude

But before the laughter went away I sucked it into my innermost being and rejoiced in the sound

It's like that with solitude that you have to try to impregnate everything that is alive into the soul to see the beauty beneath the surface

I don't give up despite the anxiety falling into the pit of my stomach

I looking ahead and smiling at those I meet

???????