Fridens Liljor
växer
mödosamt 
något kantstötta
i ditt ansikte

I fårorna av tid
vackra och härjade
unga och gamla
djupa
av arbete, sorg och glädje.

De slår ut
på våren
djupt i blicken
när du ser inåt

Medan barnen skuttar
bredvid
stannar du upp
och kan
för att du
smakat hopplöshet
alltid se
hopp.