Minns läkaren i vitt
Som en vänlig slaktare
Säga bukspottscancer...inoperarabel
Du höjde din blick...
Frågade försiktigt, inte din stil precis
Får jag gråta nu?
Vi grät länge i vararandras famnar

Det följde en sommar
Fylld av medicin sprutor blöjor och
Ständig bevakning.
Fylld av barn och vänner
Gråt och skratt
Av gräl och förlåtelse
Av .mörker och ljus.

Vi sa att det nära och intima
Det jobbiga skulle proffsen ta.
Men det blev inte så
För kärleks skull gjorde jag och vi
Allt för varandra.
Även då orken nästan tog slut

Du tog dina sista andetag
Med min hand i din.
Huset var fyllt av röster
Från älskade vänner och barn

Tills jag till slut slöt dina ögon
Och din älskade hibiscus slog ut.

Nu lever jag i kärlek
Ett nytt liv efter ditt och mitt.
Om jag kunde spöka för dig

Kan jag trösta med att jag har det bra.