Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

UPPVÄXT I SAND OCH ROST

Jag växte upp
i sand och rost
invid rytande masugnar
och rangerbanor
där godsvagnars gnisslande kedjor
hördes natten igenom
ljud dränkta
i svavelgult ljus

Jag orkade aldrig
att öppna dörren
hos slaktaren
dörren
till doften av rökt skinka
och prinskorv
mellan vaggande griskroppar
och aladåber

Jag nådde aldrig upp
till affärsdisken
till ettöres godis
mellan de svängande hjulen
på kaffemalen
tanters mjuka
pepitarutiga breda ändor
spärrade min väg

Men jag sprang fortare
än skrothandlare
och järnvägsarbetarna
zigenarna och lärarna
löpte snabbare
än deras flåsande
och krav på straff i alla former

Jag hann undan
och åkte aldrig fast
när brottet
var rubricerat
som snatteri av liv

Jag var Fantomen
Tarzan och Spion 13
och sköt till måls
på missionärer och japs

Då visste jag ingenting
Om övertid
bakfylla
räntor
för tidiga utlösningar
och korsfästelse
och vet det knappast än.

Jag är uppväxt
i yrande snö och sand
på rostiga skrotupplag
mellan byggarbetsplatsers
plankor och cement

Men jag nådde aldrig upp
orkade aldrig öppna
sprang alldeles för fort
från en tid
då baden var varma
skratten och gråten ärliga
en tid då livet andades långsamt.




Fri vers av Jan Linderoth
Läst 285 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-04-19 11:23



Bookmark and Share


  Maria Ingridsdotter Viklund
fantastiskt fint skildrat!

svavelgulr ljus ska det vara svavelgult?
2017-04-21

  Öknens Ros VIP
fint berättat om en barndom som var, nostalgiska minnesbilder.
2017-04-19
  > Nästa text
< Föregående

Jan Linderoth
Jan Linderoth