Vi var vapenbröder sedan tonårsben
oskiljaktiga sköt vi alltid från höften
siktade barnsligt högt

men hamnade allt som oftast
nere i helvetets ekorrhjul

Tillsammans stred vi mot ytan och för konsten

min svaga hållning, din skitiga look
vår bespottade charm

utgjorde grunden för vår rädda armé
där vi hjälpte och beväpnade varann

Men nu har den fallit en sista gång
en svart söndag, under en lika svart trerätters meny
rasade vår egen berlinmur

men ärren från krigen glöms aldrig någonsin bort
för vi var soldater sedan tonårsben