du äter min tid

slukar mig hel

med blöt mun

medan du skrattande

dansar i mitt knä

tills jag lägger

dig ifrån mig

en stund

och du vrålar

så att det skär

och jag tar dig tillbaka

till min famn

där du skriker

om jag inte håller

upp dig så att

du får dansa

så går dagarna

och utmattat tacksam

är jag när mörkret

fallit och du i sömn, jag

får vara en kropp

en person som drar upp

benen i soffan

en person som

motvilligt snart

saknar dig nära

som sen beundrande

slinker ned

intill dig i sängen