i det förvuxna hjärtat

har en kammare

slutat fungera

din

och alla mina önskningar

om lite vanlighet

stabilitet

lugn

sköts ytterligare tio mil upp

i det onåbara

du är vart tredje  slag

mitt första samband

och jag vill fortsätta slå

mot allt som inte förstår, inte hjälper

men jag är förminskad nu

borttagen

förlåt att jag inte grät

mina tårar är is inuti

en jag fruktar

aldrig kommer smälta

och jag vänder

mig på natten

bort från rufsiga

brunögda barn

ligger platt mot väggen

och ser dina iskalla blå