det fanns inga snitslar de nätterna

då mitt hjärta irrade blint

försökte fästa sig

jag gick ändå

och du

det var ett avstånd

mellan oss

då vi möttes du

ville hålla

vi var så sårade

hade inte

råd med mer

men jag höll fast vid

dina höftben,

byggde bon i ditt hår

och kunde inte

låta bli

vi samlade högtider

firade tillsammans

bara du och jag

lade dem i korgar

att hänga i träden i din skog

och ibland hade vi varm choklad

med ostsmörgås på bryggan

och barnet blev tryggt

det var vackert