en hastig kyss ... och jag är på väg igen

ut... ut i den... kvävande dimman

flåsande i nacken ... flåsande i nacken

gatlamporna ser ut som döende solar

som flämtar som flämtar som flämtar

vart är jag på väg ... vart ska jag ta vägen nu

när dimman döljer mig och gömmer mig

hur ska du kunna finna mig

hur ska du kunna finna min doft i dimman

hur ska vi någonsin någonsin

kunna finna tillbaks till varandra



det doftar så konstigt när hösten sätter sig ner

ner ner ner ner ... och täcker mina dofter

så att du inte kan känna min doft

så att du inte längre kan se mig i dimman

jag minns inte längre färgen på ditt hår

hur du doftade inlindad i blå frottélakan

dina ögon syns inte längre när jag blundar

och ... kan du säga mig ... vem är han med ...

de vidöppna pupillerna ... som säger ...

att han älskar dig ... att han älskar dig .. och

inte kan leva utan dig



är det mina grumliga minnen som spökar

är det min rädsla som skriker … som skriker


jag minns inte längre vem jag är i den

smäktande svävande dimma ... är jag du

är det mina blå frottélakan ... eller

är det han som ser på dig med sådan värme

eller är det dimman som långsamt ... mycket

långsamt ... kväver allt som känns kvar

av mig och mina svävande minnen ... och mina

drömmar om vad som kunde ha blivit ... oss

men jag gick åter hem ... med din brännande

kyss i min nacke och dina tårar ... som

lämnade istappar i mitt samvete ...


förlåt mig … men jag kan inte förlåta dig

jag kan inte ... även om min längtan ...

efter din värme ... efter ditt skratt ...

efter att du ... delat säng med en annan

en annan ... som inte betydde någonting ... alls

mer än att jag dog tusen skrikande dödar


så jag kan inte ... jag kan inte .. längre