Du slängde mig mot ett stängsel med elektricitet i,
Vände ryggen till mina plågoskrik.
Trots att du var den som stod mig närmast.
Då.
För flera evigheter sedan.
Ett helt år.

Tiden går fort när man har roligt
Men ännu snabbare när man försöker sakta dess steg.

Hur kunde någon som du
Som betydde så mycket
Svika mig?










Ensam är stark säger de
Och jag börjar tro att det är sant.