vågor har dränkt många lågor
strider har svalts av dess gap

skeppsvrak, blod
sextanter, sjökort
kanoner, svärd
skatter, skatter
skatter!

allt där på botten
bland gigantiska bläckfiskar
och majestätiska sjöodjur
som så många skytt
mytologins kvarlevor
mystiken kring världens kant
havets mörka hemligheter

ett frö av oro
ty det brinner åter
nu än mer
röken förgiftar himlen
lågor dränker vågor
nu än mer
det svarta guldet luckrar upp
havens fullbordade fästen
som varit fastkilade i
jordens alla hörn

vi navigerar som vi länge gjort
styrbord, babord
men i stundom dystra tider
med missiler och robotar
i ubåtar och krigsskepp

hårdragna linjer markerar
människans plats i tiden
likt ålderstecken
broderade av våra behov och dispyter

en sjöjungfru kan aldrig
förmå sig att förstå våra syften
ty havets tid är evig
alltet är dess måttstock
dess nav är sig likt
nu som förr
odödligt