Vaknar och huvudet känns som ett västsvenskt snökaos. Drömmarna mörbultar mig. Dagens timmar sliter och drar. Helg, men arbete väntar. Längtar. Tid. Obokad tid. Har släppt nästan allt. Kläderna vid mina fötter. Disken i hon. Effektiviteten att fånga varje feminutare och göra dem till något innehållsfullt ligger bakom mig. Saknar. Passiviteten hämmar seratoninflödet. Det basala livsnödvändiga fortsätter. Hjärtat dunkar. Lungorna fylls, töms.