*

Hon har aldrig älskat ....
sig själv
bilden av den människa
hon är

Hon har aldrig älskat
den som ler mot hennes
spegelbild

inte den som
bär hennes röst

Hon har aldrig sett sig
med andras ögon

                             Tyst har hon låtit sina tårar
                             smeka själens kinder
                             tyst har längtan hållit hennes hand

Hon har aldrig älskat....
sig själv
aldrig sett bilden av
den skönhet hennes hjärta bär

                                         Orden av kärlek
                                          lät hon falla liksom regnet mot en sten
                                         ömheten blev taggar
                                         det vackraste blev rispor
hon har aldrig älskat
den som ler
mot hennes spegelbild
den enkla människa

som inget hellre vill
än älskas
utav henne

                                            så skör som fjärilen
                                            så vacker som molnens pärlor
                                            det är hon
hennes ögon glittrar
som ett hav av oceaner
men hon har aldrig älskat
sig själv

                                             tyst viskar jag
                                             snart ser hon bakom spegeln
                                            snart flyr rädslan bort
                                            hon älskar snart
                                            den människa hon är
ja snart...