när jag återsåg din far på sjukhusbädden tänkte jag



döden är ett kors runt inspikat i och på bröstkorgen
mellan alla lufthål mellan alla ingångar och kroppshål
döden en tunnel av ljus hans kropp rör sig inte längre
den har slutat rösa sig och jag rör vid honom
med mina ögon blicken tung sjunker djupt in i
den gamla bröstkorgen hålen blir så stora
att jag kan se det stannade hjärtat genom att bara
använda blicken




ur blicken rinner sörja ljuspartiklar som kliar mot halsen




det kliar i veckor
jag behöver salvor tabletter mot kliandet
det vålsamma kliandet tar sönder halsen
tar sönder



igår gick jag runt på centralstationen
brydde mig inte om kropparna som slog in i mig
brydde mig inte om kropparna dom väldigt tunga kropparna



jag har blåmärken på låret
stora som arbetshästar djupa och lika markerade som dina höftben
dina höftben tränger igenom mina tygbyxor
tränger egenom den torra sega huden
tränger igenom och får plats i magen