Återfallets månad
med knasig depression,
när allting går åt fanders
en inre explosion.

Man ömkar och man sväljer
sin stolthet i ett nafs,
ensam står sen barnet
med gråcellernas tjafs.

Det darrar uti själen,
det darrar överallt.
Och ynkligheten finns där
man fryser, det är kallt.

Att kunna tänka logiskt,
att ett och ett blir två.
Det finns ej på tapeten,
för många svårt förstå.

Sådan är november,
grå i skadad zon,
snart tänds åter ljuset
med sprudlad revolution.

Då ska vi pynta huset
med glitter och glamour,
och lilla tomtegubben
han jobbar ju a´jour.

Så därför ska vi tänka
på vår och sommar kär,
och höstens mogna frukter
med allt det innebär.

Tvi vale för november,
den gråa månads fort.
Som endast sårar själen
och gör ej något gott.







ME/09