Varje dag känns som en börda
närsom mörkret faller på,
inget ljus finns på vår himmel
endast regndropparna små.

Grå och vilsen skriker dagen,
ge oss solskenet igen,
vips då hörs det uti skogen
en bekanting, ja en vän.

Snart så börjar han att drilla
med sin stämma klar och ren,
hälsar morgonen välkommen
uppå liten tallegren.

Inte mycket kan det tyckas
men ett solsken är det blott,
det är livets glada mening
båd i koja och i slott.

Därför lyssna till naturen
och det budskap som den bär,
vårens frukter, sommarsolen,
salta klippor, du är kär.










ME/09