Högljudda skratt hörs från ditt rum på lasarettet. Döende i skönhetssömn tömmer du bägaren med rödvin och apelsinjuice. Puddingen rinner nerför dina mungipor i solstingets förrädiska hetta följt av en vinternatts kosmetika. Dina ångestbilder studsar som en boll i alla riktningar genom rummet, minnen du hukade dig för, du upphörde att andas och vaknade pigg som en nötkärna i en himmelssäng.

Vaken i kaos står du bakom pulpeten och kallar till mässa. Här ljuder signalerna innan regin tar vid. En rygg är vänd mot dörren där någon står vid ett kikhål och väljer att inte öppna. Och bröstkorgen sjönk och stannade med stillnat hjärta i tre dygn och fadern krattade löv på gården, spelade Brandenburgerkonserten medan han läste Myten om Sisyfos inne vid matbordet och väntade på att hans son skulle börja tala.

Minnet av högfärd sjunker genom jorden i samma renoverade lokal men i nya silvriga kläder. Skådespelerskan är inte trovärdig ens när hon spelar sig själv. Och på morgonen roterar sängen, jordskalv mäts till nya svindlande nivåer.

Dina tjejer satt tillsammans och tömde bålen, drack ur vattnet i akvariet och skvallrade om de du inte känner. En lila ton spred sig som saknad över kasperdockans ansikte, skäran i hans vänstra hand en mask, cognackupan i hans högra hand en fallgrop av eter. De öppnade en dörr och en taxi väntade otåligt, chauffören knaprade aspirin bakom ratten. Och in i kyffet vankade de rynkiga tanterna in i en blackout.

De minglade i en ensemble av trumpeter och mindes sin svartsjuka. Den djävul som de på fullt allvar trodde fanns sände presenter. Yxor glög genom rummet och de slutade sina dagar ensamma, oförklarligt åtskilda från varandra. Vit makt svävade i deras nattliga visioner där de förstörde en pytteliten synagoga och glidflög närmare skeppet som hyste deras framtida öden.

Du ritar en teckning över akten och fyller dagböckerna med nya män. Du bär dem till mig och jag känner dem i form av en hand på mitt lår. Jag örfilar upp dem och stämmer träff med deras fröknar nästa dag. Nya älskare strömmar till ditt bord av läckerheter. Och i gastronomernas tidskrift får du högsta betyg bland recensionerna.

Jag skänkte dig en förgänglig sång med flyhänta fingrar över ett piano. Som tobaksrök har du svept genom rummet och försvunnit i intet. Det flimrade för ögonen, du tog oblaten i munnen och spydde av en ensam vinklunk och raglade genom staden med ihopknutna skor. Omkring dig hade människorna åldrats som satirer av medelålders män.

Du stod redo med en kaotisk film i tankarna. Filmen var rysk och jag förstod inte dina ord. När du gav replikerna sina svenska innebörder var du ute på hal is. Dörren till fantasiernas land stod på vid gavel och du kunde inte hitta tillbaka. Egentligen mindes du ingenting längre, alla minnena var förvrängda. Personerna och världen omkring dig hade förändrats. Ändå var du övertygad om att de var desamma som förut. Men när jag ibland drömde var du fortfarande vid liv. Det som kändes livfullt just nu skulle inom en snar framtid vara likblekt i sitt ansikte och täckt med damm.

Varje biografi världen var lika vardaglig som din. Din saga var inristad i en sorgmantels vinge. Och stora grymma ledare sov och drömde nonsens. Det fanns ingen vägledning att få, världen bestod av vidunderlig anarki. Vedertagna filosofer betydde ingenting för dig. Du sökte stadga och ordning och fann kaos i en tidskrift med skräp och oanständigheter.

Du började att rabbla dina meningslösa ord ur en hemmagjord skinnbok. Du misströstade ännu över gamla vägars ände, längtade tillbaka och glömde din framtid mitt i en mening, du var inte klar på långt när. Och jag sköt undan regeln från den trubbiga kolven och öppnade dörren. Och du stod inte längre där.