Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(Jos. 1:9) 2 i advent 2007 Tre löst sammanhängande...


Djupets röster

Hör! Djupets röster ropar dig an!
Skälvande skuggor samlas och tätnar,
samlas och tätnar...
Lägg kraft i djupet, i markens (j)ord -
och fröet gror och krossar gamla världar!

Hör! Sångerna ur jordens inre!
Ge dem liv! Ge dem frid!
Berusa dina läppar med osagda ord!
Tingen tätnar och tar plats
och svärdet svingas att forma och föröda!

-

Du barn av nya världar,
i din blick är all kärlek gömd
Du doft ur livets härdar
hos dig är förtvivlan glömd

Mitt barn! Min tankes flykt är du
Till dig jag flyr när vägen vänds i nöd!
Lev väl! Lev stark i min tankes land,
jag är din trygghet, Du är min sång!

-

Gråt mitt barn! Havet är ännu inte fullt
Ännu lite till och förtvivlans gräns är nådd
och Gud skall se ditt lidande
och torka dina tårar bort.

-




Fri vers av näver de anima
Läst 316 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-29 14:45



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ett lysande lyriskt ode som bara flyter och slingrar sig fram över sidan och för mig som läsare med i alla vindlingar och vändningar. Språket är klart som en fjällbäck och porlar av djup och känsla, starkt, rent och med en form som känns nästan självklar. Associationen jag fick var närmast till de gamla romantikerna. Jag gillar också det ambitiösa tilltalet i den här texten. Något som ibland kan vara lite vanskligt, men som här fungerar alldeles utmärkt och går rakt in i mitt sinne. I mångt och mycket så läser jag också dikten som en lärodikt. Det finns kraft här. Hopp, liv och förtröstan. Skulle jag bryta ut ett speciellt stycke så skulle jag nog få citera hela dikten, för så bra är den. Självklar applåd och bokmärke!
2009-11-29
  > Nästa text
< Föregående

näver de anima