Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt hat mot världen

Jag ler mot er
Skrattar glatt
Får er att tro

Att jag kanske klarar mig

Kramar er
Får er att känna
Något som faktiskt inte är där

Inte på riktigt

Lyssnar på erat världsliga
Skitsnack om allt & alla
Nickar & säger ingenting

Det enda ni gör
Är att reflektera er själva
Som idioter

Genom att inte kunna rättfärdiga er själva

Jag gråter bortom eran syn
Faller ned på knä
Pressar naglarna in i ansiktet

Gungar i takt till
Skrikandet
Fyllt med hat & ångest

Mitt hat mot er
Min ångest att leva bland er
Med långfingret pekandes mot världen




Fri vers av Odekoreradsjäl
Läst 611 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-11-30 11:38



Bookmark and Share


  Lavinia Röd
Oj, det låter tungt och energikrävande att känna så mycket förakt för de människorna man har runt sig. Om man törs kika efter så ser man att det är självhatet man förlägger utåt. Det gör mycket mindre ont att bära. Det häftiga är att när man öppnar sig för en annan människa och blir kärleksfullt sedd, så börjar självkärleken att spira. Å det smittar av sig på omgivningen.
2010-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Odekoreradsjäl
Odekoreradsjäl