Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Länge sedan.

Jag sträcker ut min hand
tyst så tyst..

Jag andas in något som kan vara stjärnstoft
Och sträcker ut mina armar nu när vindarna drar åt alla håll

Jag viks ihop till ett flygplan
som flyger iväg

men inte åt något speciellt håll
hjärtat mitt som är roder är ur funktion

Jag flyger åt hållen vinden tar mig, runt i cirklar

Vinden kyler ned mig och ned kommer snön
Söndrar min kropp och faller till marken.

Ska vi testa igen nästa höst?




Fri vers av Odekoreradsjäl
Läst 260 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-08-08 02:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Odekoreradsjäl
Odekoreradsjäl