Över en ny morgondag

Stiger alltid samma ensamma sol
utan att bry sig om dom kalla liv den försöker värma
och lyser upp vårens våta dagg
liknande tårarna från gårdagens osynliga skäl till våld

Där allting upplöses till luft utav fraktursvaga minnen
Kryper kylan utav den kalla tystnaden in & finner alltid
dem som ej syns eller hörs