~*~

(i bearbetad textversion från Agent X9 Nr.7/2009 sid 4-11)

(Script: Peter O'Donnell original art: Jim Holdaway)

(Bulls/Egmont 1966/2009)

http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Modesty_Blaise


*IV*
-----
"In the Beginning" skrevs 1966, tre år
efter starten 1963, för att fungera som
en introduktion i de tidningar som inte
publicerade Modesty Blaise från början.
1942 var Peter O'Donnell sergeant med befäl
över ett mobilt specialförband i norra Iran,
med uppdrag att försvara oljefält från
tyska anfall och att beskydda flyktingar
från Balkan.  Han beskriver en kväll då en
liten flicka dök upp, helt ensam, utan skor
på fötterna och med sina tillhörigheter
samlade i en filt.  För att kunna försvara

sig bar hon med sig ett primitivt vapen
i form av en träpåk inlindad i taggtråd.
Det var uppenbart att flickan bevittnat
och överlevt många grymheter, men med sin
grundmurade självbevarelsedrift utstrålade
hon värdighet och lugn.  Hon slog sig ner och
åt ur de konservburkar som O'Donnell gav
henne.  Efter att noggrant ha rengjort sina
redskap reste hon sig för att gå.  Så log hon
mot honom på ett sätt som var helt oväntat
med tanke på hennes utsatthet.  Ur detta
slumpartade möte föddes en karaktär.

 *V*
-----
Under andra världskrigets sista kaosartade månader smög sig ett litet flyktingbarn bort från ett fångläger i Grekland.

Den hand som hon hade klamrat sig fast vid genom en evighet av plågor och flykt var nu kall...och hon var ensam.

Trauman gjorde minnet till ett diffust skräckbrus.  Barnet visste inte längre sitt eget namn.  Hon visste bara att hon måste fly...och överleva ännu en dag, precis som hon hade överlevt så många andra dagar.

Instinktivt fortsatte barnet hela tiden söderut, genom Turkiet, bort från kriget.  Fina dagar levde hon i det vilda...

När vintern kom blev hennes hem någon vrå i någon liten by, som en vildkatt.  För att få mat arbetade eller tiggde hon...

...eller stal.  All skräck och sorg hade sen länge utplånats.  Hon var nu mycket skicklig i överlevandets konst.

*VI*
-----
Barnet hade färdats länge när hon till slut, tillsammans med många andra flyktingar, gick över gränsen till Persien.

Här fanns det läger för sådana människor - för dem utan land, utan ägodelar, utan hopp.  Det var sorgliga, grymma platser.

Hon stannade sällan länge i ett läger, utan gick vidare - för att kanske stjäla i städernas basarer eller driva omkring en tid med en nomadstam.

Det var i ett flyktingläger som hon först träffade den gamle mannen - och såg honom rånas på hans magra matranson.

*VII*
-----
Konstigt nog reagerade barnet som hon skulle ha gjort om det hade gällt henne själv.  Hennes snabba attack var hänsynslös.

Tjuven flydde, med armen sönderskuren av vapnet som hon bar med sig - en vässad syl fastsurrad vid ett trähandtag.

Mannen skulle aldrig överleva ensam...men hon visste att hon lätt skulle kunna ta hand om honom, för hon var ganska gammal nu - hela tolv år.

*VIII*
-----
Så inleddes en underlig vänskap.  Han hade varit något som kallades professor, och han visste allt.

De lämnade lägret, och under en hel lång sommar började han undervisa henne.  Men först gav han henne ett namn, Modesty - och skrockade när han gjorde det.

Under fyra år vandrade det udda paret som zigenare genom Mellanöstern.  Ibland var det riskfyllt...men för Modesty var detta inget nytt.

Ofta stal hon böcker, så att den gamle mannen kunde lära henne mer.  Hon sög ivrigt i sig kunskap.  Och han var väldigt nöjd.

Hon valde sitt efternamn från en historia som han berättade för henne - om en kung med namnet Arthur och hans riddare kring det runda bordet.  Och om en magiker, Merlin, vars läromästare hade hetat Blaise.

Nu brann ambitionen starkt i Modesty Blaise.  Hon visste att Tanger var en stad där man snabbt kunde bli rik.  Det skulle bli deras längsta resa.

Bara åtta mil från staden dog den gamle mannen stilla.  Hon begravde honom i öknen och grät för första gången...vad hon kunde minnas.

*IX*
-----
Tre månader senare snurrade hon ett hjul för några smågangstrar i Tanger, som leddes av en man med namn Louche.  Hon lärde sig mycket de närmaste två åren...

När Louche dödades i en gänguppgörelse var det Modesty Blaise som samlade gruppen och tog över som ledare.

Hon hade förmågan och viljan att realisera sina planer.  Inom två år hade gruppen blivit The Network, som genom förgreningar, opererade över hela världen.

Hon var, så vitt hon visste, bara tjugo år - och namnet Modesty Blaise var redan ökänt.  Men inga bevis kunde någonsin knytas till henne.

The Network sysslade med många typer av brott, men aldrig droger eller sexhandel.  Modesty Blaise avskydde mänsklig förnedring och de som profiterade på det.  Och hon kunde döda för att stoppa det...

*X*
-----
Det var i Saigon som hon först såg Willie Garvin - i en thaiboxningsmatch.  Han hade dödliga talanger - uppvuxen i rännstenen med ett sinne fördunklat av oresonligt hat.

En vecka senare köpte hon honom fri ur ett fängelse - utan motkrav.  För en bländad Willie Garvin framstod hon som en prinsessa...och prinsessa var det han fortsatte att kalla henne.

Inom ett halvår var en ny Willie Garvin född - en man med sprudlande självsäkerhet, skarp intelligens, och alla sina gamla brottsliga talanger...

Snart var han Modestys högra hand i styret av The Network.  Båda var unika, båda original.  De lärde sig mycket av varandra.

Under sex år tjänade Willie sin prinsessa.  Tillsammans planerade, slogs och blödde de, och de lindrade varandras smärtor...och blev väldigt förmögna.

*XI*
-----
Det kom en tid när Modesty, med mättad ambition, kunde dela upp Network mellan sina avdelningschefer och dra sig tillbaka till ett bekymmersfritt liv.  Hon köpte en takvåning i London - och Willie Garvin, också livslångt rik, köpte en gammal pub vid Themsen.

Men efter de farliga åren fann de livet trist och menlöst utan den där udden.  En skarp man vid den Brittiska underrättelsetjänsten hade förutsett detta - Sir Gerald Tarrant.

Genom Tarrant inleddes ett nytt kapitel för Modesty Blaise.  Han bad om hennes, och Willies, hjälp i ett uppdrag som krävde genuin kännedom om den undre världen.  Och så gav de sig åter in i spelet...

Det har blivit många andra svåra, farliga uppdrag sedan dess för detta unika par.  Men de är inte anställda.  De tar inte betalt.  Lyder inga order.  Och alla deras åtaganden sker inte på uppdrag av Tarrant.

Den långa exponeringen i farans strålglans har gjort dem till mänskliga magneter som attraherar trubbel.  Och det är just så de vill ha det.


(Script: Peter O'Donnell original art: Jim Holdaway)

(Bulls/Egmont 1966/2009)

http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Modesty_Blaise

LPWJ transkript version 30/11/09