Just som jag överlagt att fullständigt tränga undan dig ur kroppen hör du av dig. Trevande. Efter en halvtimmas knapprande på tangentbordet vet jag fortfarande inte vad det var du ville. Instinktivt tänker jag att du vill hålla kvar kroken. Kanske ville du bara höra hur jag mår. Fast vad är egentligen skillnaden när du vet var jag står.