Frostens andedräkt kysste åter
 kanske hör natten den som gråter

                 krukan som föll mot en regnig gata
                 spridda tårar som faller likt regnet

frostens andedräkt kysste åter
kanske hör natten den  som gråter

                    gatans eko
                     ljudlösa viskande leenden
lekte med vindens pipande ljudet

       spela en vals utan toner
       som hjärtats öra tyder

          se mitt dolda leende
         det som bara ämnat är för dig

  faller ännu blad från blomman
      faller ännu frostens stjärnor
    kysst är natten ,ensamt eko

          viskar till dig
          skriver tyst

     de låg som vilande saltkristaller mot en tårad kind
         spåren av de gråtna dagarna

             vi känner