Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och så grät han


Vi låg så ett tag, han tätt ovanpå mig. Hans tyngd tryckte ner mig i madrassen och jag kände hur mina ben började domna bort. Han log ett försiktigt leende och la sin ena hand mot min kind. Istället för att möta hans blick såg jag bort, tittade på våra kläder som låg i en smutsig hög på golvet tillsammans med skolböcker, Wiikontroller och rubikskuber. Jag rörde på mig, försökte få honom att rulla av, flytta sig, göra mig fri igen. Han kysste min panna, mina kinder, min haka. Sedan begravde han sitt ansikte mot min axel. Jag kunde känna honom andas, hans varma andedräkt mot min hud, hur magen höjde och sänkte sig mot min.
Efter några minuter rullade han över på andra sidan sängen. Han sträckte ut sin högra hand för att ta min men jag drog undan den, satte mig upp med ryggen mot honom. Jag reste mig och plockade upp min röda klänning, drog den över huvudet. Den kändes ännu trängre nu än förut på festen. Jag kunde inte fatta att jag gått ut med den på mig.
- Du behöver inte gå. Hans röst lät svag, som om han höll en kudde över ansiktet.
Jag böjde mig ner för att leta efter mina trosor medan brösten gneds mot det lena sidentyget. Jag vände mig inte mot honom när jag svarade.
- Det är lugnt. Jag vill.
Jag hittade inte trosorna och stoppade ner min BH i väskan. Sedan hörde jag något, en liten snyftning. Först trodde jag att jag hört fel. Men så vände jag mig mot sängen och såg honom, liggandes på rygg med tårar rinnande nedför kinderna. Han försökte torka bort dem med en kraftig handrörelse men tårarna fortsatte komma.
Jag stod helt stilla. Tittade på honom utan att riktigt förstå.
- Gå då, sa han. Rösten skar sig lite.
Det kändes plötsligt tjockt i halsen. Magen värkte. Hade jag gjort honom så ledsen?
Några försiktiga steg fram, sen satte jag mig på sängkanten. Han vände ryggen åt mig och jag drog inte ens på munnen när täcket gled ner lite över hans rumpa som låg naken och blottad framför mig. Jag la handen på hans axel och huden kändes mjuk under fingertopparna.
- Förlåt, sa jag tyst.
- Var det så hemskt? Rösten darrade lite.
Jag böjde mig fram och kysste honom mellan skulderbladen. Sedan la jag mig ner i sängen igen, tätt intill hans rygg, lät hans värme sprida sig till mig. Vi låg så ett tag, tätt intill varandra och jag lät hettan och trycket från hans kropp lugna mig.




Prosa (Novell) av Izabelle Holmgren
Läst 282 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-12-08 10:48



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
en bit av livet och så litet innerlighet, inte dåligt alls
2010-05-07

  Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Väldigt bra. Jag blev berörd.
2010-02-25

  Anna*
Ömt, varsamt, snyggt om hur komplicerat det kan vara...
2009-12-16
  > Nästa text
< Föregående

Izabelle Holmgren
Izabelle Holmgren