min ingress är ett felmeddelande och mitt liv konstant måndag.

jag har ett behov av att älskas och att älska och tillfredställs inte det,
blir allt ett jävla helvete.

om jag så bara skulle få ett "hur var din dag" när jag stängt dörren bakom mig, eller ens ett hej, ja minsta INTRESSE VISAT, skulle jag bli överlycklig och höja personen ifråga till skyarna.

för jag vet att ingen älskar mig.

inte ens min katt tycker om mig. det märkte jag tydligt då jag stod och rensade kyckling och kastade ett ben till henne. "är ett ben allt jag får din snåla jävel" läste jag i hennes blick.

det finns ingen ömkan som den om en själv.
Det är den mest rättfärdigade och förtjänade ömkan.

oftast iallafall.

för då den inte är berättigad är det den värsta som funnits i detta jordeliv.