Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

avsked

I samma sekund som jag la mina
( jämfört med dina )
Små armar
Kring din orakade hals
insåg jag att jag gjort
ett av mitt livs största misstag
När jag antog att en kram
Skulle göra avskedet mindre
Likt ett avsked

Fast jag borde väl insett att sånt inte sker

När jag väl dragit in din
( ofrånkomligt manliga )
Doft
I mina naiva
kvinnliga lungor
Kunde jag inte slutas andas
Det var väl därför
jag inte kunde andas alls
när du väl gått ut genom dörren

och vad gör jag när luften väl tagit slut?




Fri vers av Fenomena
Läst 236 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-12-10 17:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fenomena
Fenomena