Och om du och jag ej vågar tro
på en lyckans skimrande sagobro
som leder högt över jordiska band
när vi slutat vår dag i lidandeland
så kommer en tanke mig nu till del:
kanhända, vem vet, om vi båda har fel.

Kanhända det verkligen finns ett land
där människor räcker varann sin hand
när det som var trasigt och brustet flytt
och allting blir helat och läkt och nytt.
Där vännerna mötas, varann återser
och Herden själv kommer mot oss och ler..